Fredag den 13 maj föddes äntligen Abigail! Jag trodde hon skulle komma redan under torsdags em/kvällen. När kvällen kom och April ännu inte hade kommit i gång så bestämde jag mig för att tillbringa natten i hästhagen. La mig på några hopvikta picknick-filtar och satte på mig termobyxor och vinterjacka och drog ett stort fårullstäcke över mig. Blev en rätt lång och kall, nästan nollgradig, natt, men jag hade sällskap av vår katt Gilda. =)På fredagsmorgonen straxt innan kl 9 tänkte jag att jag kanske skulle gå in och duscha och äta frukost, men då avbröt April plötsligt sitt frenetiska betande och börja gå av och an i hagen med raska steg. Mellan varven stannade hon upp och det började rinna fostervatten.Några minuter senare gick hon med raska steg upp i uteboxen och slängde sig där.Efter en liten stund reste hon sig och la sig utomhus istället, på det skitigaste stället i hela hagen, och då började fosterhinnan synas.Efter en stund kunde jag se en hov, men sen reste hon sig igen och gick iväg och då åkte hoven in i henne igen. När hon la sig nästa gång och började krysta så ville hoven inte komma ut. Jag fick lite lätt panik och ringde veterinären som tack och lov svarade nästan direkt. Han rådde mig att ta in handen och försöka hitta hovarna vilket jag gjorde och sedan jag hjälpte jag till och drog vart efter April krystade. Efter kanske 5-10 min så kom hela fölet ut och April var rejält trött. Efter några minuter reste sig April och gick ifrån fölet, inte bra! Jag torkade henne, Abigail, torr med handdukar då hon frös och darrade och gick sedan efter en hink med mat och ställde bredvid Abigail och nästan genast kom April fram och började tvätta och lukta på fölet.Efter ca 10 minuter började Abigail försöka ta sig upp och efter kanske 15 minuter stod hon på sina långa rangliga ben, helt otroligt! Oach när man lärt sig stå är det dags att lära sig gå…Det tog en stund innan Abigail fick komma till och äta då Aprils juver var så hårt och ömt att hon skrek rakt ut och gick undan när fölet försökte.Här har min som kommit hem på lunchen och kan fota mig och det lilla underverket.Upptäckte att hon har samma ”dalmatinerfot” som sin pappa, vitt på vänster bakben.Och sen den vita stjärnan och den lilla vita strimman ner mot mulen.Jag tror hon kan vara det sötaste jag någonsin sett! =)Här har hon slumrat till lite grann, stående…Så nyfiken fast hon bara är några timmar gammal.Nu har det hunnit bli eftermiddag och Abigail är betydligt mycket mer stadig på benen.Alla sätt är bra…En otroligt känslosam dag, så mäktigt att få vara med om och det var första gången för både April och mig. April har varit så duktig och hon vaktar sitt föl mer än hon tidigare har vaktat sin mat och det vill inte säga lite…